Alt – den låga damstämman

Alt är det lägsta röstläget som en kvinna kan ha inom sång. Ironiskt nog kommer ordet från latinets “altus” och betyder “hög”. Detta beror på att alt samtidigt är den högsta mansstämman (förr i världen när kvinnor bara skulle tvätta, laga mat och föda barn så sjöngs alt-stämmorna altid (hehe) av män). I det konservativa England används till och med benämningen “alto” bara för gossar och män som sjunger falsett. Kvinnor som sjunger lågt kallas istället för “contralto”. Den svenska motsvarigheten “kontraalt” används för de allra lägsta kvinnorösterna. I körsammanhang används dock förstaalt och andraalt (där andraalt är lägst).

Alt ses i amatörsammanhang vanligen som den lite enklare stämman, eftersom man som alt oftast inte måste sjunga så högt. I körer som har låga intagningskrav händer det därför ofta att de mindre begåvade sångarna sätts i altstämman där de gör mindre skada – ett lågt oljud låter mindre än ett högt.


Det innebär dock inte att det inte finns sångare som är riktigt duktiga på att sjunga alt. En fantastisk altsångerska är Zarah Leander.

altEn alt har vanligen ett omfång på lilla g-tvåstrukna e (g-e2) (enligt Alfred’s Essential Dictionary of Music). Naturligtvis kan många altar sjunga lägre än så, och många kan också sjunga högre. I Beyoncés berömda låt “Halo” sjunger hon ett c# under nyckelhåls-c (c) i första versen. Detta är en halv oktav lägre än det angivna omfånget. Andra sångerskor som är berömda för sitt alt-omfång är Mariah Carey (som också är en sjudundrande sopran) och Tina Turner. Att sjunga alt övertygande på riktigt låga toner är mycket svårt, och det som i huvudet låter som en låg ton kommer ofta bara ut som ett ynkligt varmluftspys för lyssnaren.

Att använda sig av både kontratenor (manlig alt) och vanlig alt i en kör ger enligt många en mycket vacker mix av klangfärger. I engelska gosskörer är detta fenomen vanligt, och även i många svenska (alt sjungs av både gossar som inte gått i målbrottet, och av falsett-sjungande män). Förutom att rösterna klingar bra tillsammans används också kontratenorer ofta för att fylla ut altstämman i en gosskör. Innan en gosse har gått i målbrottet vill man ofta ta vara på hans sopranröst, och när väl tiden är inne så brukar det inte ta så lång tid innan han förlorar både sin sopran- och altröst. Därför blir altstämman lätt ett antal man kort om inte kontratenorer används. Även i blandade körer (med både kvinnor och män) förekommer denna mix, men där är den mer ovanlig.

Många förväxlar termen alt med “mezzosopran”. En mezzosopran beskrivs bäst som en sångerska med ett omfång ungefär mitt emellan sopran och alt. Man gör skillnad på lyrisk och dramatisk mezzosopran (den dramatiska har ett större omfång uppåt) men termen används mest när man talar om solister. Det finns mycket få körpartier inom den klassiska musiken där stämman mezzosopran står utskriven, utan de kvinnliga stämmorna delas kort och gott upp som sopran och alt. Inom operan finns dock flera berömda roller skrivna för mezzosopran, däribland Bizets Carmen.

Artikel publicerad den 18 juli 2011

Gå tillbaka till Sjunga – ett avsnitt om sång.

  • Källförteckning