Ärkeluta

Ärkeluta är ett stränginstrument som såg dagens ljus i samband med Barockens intåg vid 1600-talets början. Ärkelutan är ett instrument som associeras med klassisk, västerländsk musik. Den byggdes lite som ett mellanting mellan den stora teorben och den lilla renässanslutan.

Ärkeluta blev ett vanligt soloinstrument under 1600-talet, och användes av kompositörer som Alessandro Piccinini och Giovanni Zamboni. Även storheter som Händel använde sig av instrumentet – mer specifikt i operan Guilio Cesare in Egitto (“Julius Caesar i Egypten”) från 1724. Ärkelutan hade också rollen som generalbas (“basso continuo”) i ett antal verk.

Instrumentnummer på Musik-instrument.se: 217 (publicerad 16 november 2011).

  • Källförteckning