Cymbal – slagkraftig idiofon

Välkommen till en kort artikel om cymbalen, där du kan läsa lite om dess historia och hur den fungerar. Därutöver finns en separat artikel för hi-hat. Cymbalerna är framträdande i ett trumset och finns i olika varianter; crashcymbal, och ridecymbal förekommer nästan alltid, och ibland återfinns också den mindre splashvarianten. I orkestern används två “crash” som slås ihop och effekten kan vara riktigt slående.

En cymbal har stor betydelse för rytmen, då den exempelvis i popmusik ofta används för att slå in första slaget i en takt (här används i huvudsak crash). Även i marschmusik används instrumentet flitigt.

Cymbal

Hur fungerar den?

En cymbal är egentligen inte mycket mer än en rund metallplatta och för att den ska ljuda krävs inte mycket. Ett litet slag med en trumstock eller att man slår ihop ett par gör susen. Den har många användningsområden; inom jazzen används exempelvis ridecymbaler med nitar i kanten som mildrar trumpinnens effekt, resulterande i en något väsande klang. Denna variant är känd som sizzlecymbalen, men det finns även många andra.

Historia

Cymbalen har en mycket lång historia (läs mer i fördjupningsdelen) men först under romantiken blev dess mäktiga klang standard i maffiga, dramatiska partier i operor och symfonier. Namnet kommer från latinets cymbalum, en romanskt översättning av grekiskans kumbalon, som härstammar från kumbos (kopp).

Musiktips

Finalen av Puccinis Turandot är bland det mäktigaste som har skrivits i operahistorien. Här ses den i Arena di Verona i en uppsättning från 1983. Lägg märke till hur oerhört effektfullt det är med ett kraftigt slag från dessa metallplattor, exempelvis vid 2.57 och 5.14.

Köpa cymbal?

Här talar vi inte om det slagverksinstrument som är svårast att få tag på. I Thomanns webbutik finns det över 1000 varianter och begagnade versioner ska i vanlig ordning inte underskattas. Ta genast en titt!

Blockets annonser!

Thomanns utbud

Fördjupning

“Ett enda slag med cymbalen från Bruckner är värt alla Brahms fyra symfonier, med alla serenaderna inkluderade”. Detta sade den österrikiske kompositören Hugo Wolf (1860-1903), och det är osäkert om citatet faktiskt lovprisar cymbalen. Det gör det definitivt inte lika mycket som det smutskastar Brahms musik, eller lovprisar Bruckners.

Oavsett vad så råder det inga tvivel om att cymbalen är en riktig publikfriare. Den förekom redan i det antika Egypten, då små cymbaler (ca 15 centimeter i diameter) användes redan på 700-talet f.Kr. Därifrån tog sig instrumentet till Grekland, där det under en period fyllde en rituell funktion (det associerades med gudinnan Kybele). På den grekiska teatern tog instrumentet namnet kymbala, och i det har förstås det moderna namnet sitt ursprung. Sedan gick det många århundraden då cymbalen var så gott som bortglömd i Västeuropa. Sedan, mot slutet av 1700-talet då den turkiska musiken kom på modet (Mozarts turkiska marsch känner vi alla till), fick de klassiska kompositörerna upp ögonen för instrumentet igen. Den franske kompositören André Grétry var kanske den allra första att använda cymbalen i ett orkesterverk – L’Amitié à l´épreuve (1770).

En annan kompositör som använde cymbalen rätt tidigt var Christoph Willibald Gluck i sin Iphigénie en Tauride (1779), men det skulle dröja till 1800-talet innan den började användas mer frekvent. För de flesta var cymbalen instrumentet som med sitt karakteristiska ljud kunde markera rytm och dramatik, men vissa kompositörer skrev verk som krävde cymbaler i olika stämningar (Crotales – antika cymbaler. Dessa skapades som kopior av liknande instrument som hittats i Pompejis ruiner). Ett känt verk är Hector Berlioz symfoni Roméo et Juliette (1839), för vilket två cymbaler, stämda en kvint isär, fordrades. Crotales används också i välkända verk som Debussys Prélude à láprès-midi dún Faune (1892) och Stravinskijs Våroffer (1913). Apropå Debussy, så använde han gärna sig av de specialeffekter som cymbaler kan frambringa (det finns fler spelsätt än att slå dem ihop). I La Mer (1905) ska exempelvis ett mynt användas för att skrapas längs cymbalens yta.

Detta är instrumentartikel nummer 43Musik-instrument.se (publicerad 26 juli 2010).

Läs om den gigantiska gongen också.

Gå tillbaka till Slagverk – en instrumentfamilj.

  • Källförteckning