Klavikord – för de mindre snobbiga

Mot slutet av medeltiden och början av renässansen utvecklades klavikord, ett klaverinstrument. Eftersom instrumentet inte klingar särskilt starkt var det under en längre period väldigt populärt bland kompositörer, som kunde nyttja klavikordet som hjälpreda. En föregångare kan ha varit monokordet, som figurerade redan i antiken.

Den främsta skillnaden mellan klavikordet och cembalon är faktiskt en sådan sak som priset. Klavikordet var det billigare alternativet som man kunde bli ägare till utan några större rikedomar, medan cembalon tillhörde överklassen. Här i artikeln får du bland annat lära dig om hur klavikordet fungerar.

Klavikord

Hur fungerar det?

När en tangent trycks ned slås en metalltunga mot de strängar som löper vinkelrätt mot tangenterna. I samma veva förkortar tungan strängen så att rätt tonhöjd uppnås. Samma effekter vad piano och forte beträffar kan inte uppnås liksom när man spelar piano, men vissa effekter kan åstadkommas efter nedtryckning av tangenterna, då tonen till en viss del kan påverkas, resulterande i exempelvis ett mindre vibrato.

Omfång:

F–f3 (vad innebär detta?)

Omfånget hos detta klaverinstrument kan liksom pianots variera några toner åt vardera håll. Klavikordet på bilden till höger har det omfång som står angett och ett omfång på runt fem oktaver är vanligt hos ett klavikord.

Historia

Referenser till klavikordet har hittats i skrifter från 1500-talets första decennium. I den tyska dikten Der Minne Regeln från 1504, till exempel,  finns en textrad som verkar antyda att klavikordet är det ultimata instrumentet för ackompanjemang. De följande 300 åren var klaverinstrumentet framför allt populärt i germanska länder och faktiskt också i Skandinavien. Vid pianots ankomst i slutet av 1700-talet började instrumentets era som kompinstrument gå mot sitt slut.

Musiktips

Bachs fuga i D-moll gör sig väldigt bra på klavikord, då någon ansenlig styrka inte behöver uppnås. Beskåda detta!

Köpa klavikord?

Köp- och säljmarknader såsom Blocket ska inte underskattas. Har ni övriga tips om var man kan köpa klavikord (helst nätbutiker), kontakta sidan!

Blocket – klavikord till salu!

Fördjupning

Christian Schubart (1739-1791) ska en gång ha sagt ungefär det följande: “Den som ogillar ilska, vredesmod och oljud – den vars hjärta brister ut ljuva känslor, försummar både cembalon och pianot och väljer klavikordet”. Schubart, en poet, åsyftade kanske den ringa, folkkära tonen som instrumentet frambringar, och föredrog det framför de mer sofistikerade instrumenten under den här tiden. Klavikordet har också en mycket mjuk och himmelsk ton som skulle förefalla alltför klen i en ensemble, men som lämpar sig utmärkt i mindre rum.

De allra första exemplaren av detta instrument hade ett omfång på ungefär två och en halv oktav, men under 1600-talet utökades det till ca fyra. Fram till början av 1700-talet hade faktiskt inte varje tangent en motsvarande sträng, utan två eller tre tangenter kunde dela på en sträng. Detta ställde inte till så mycket problem, eftersom intervall på en halvton eller en helton sällan spelades samtidigt på den här tiden. Men när barocken började gå mot sitt slut så byggdes mer avancerade klavikord, med strängar för varje tangent, och fler oktaver (vissa exemplar hade till och med sex!) Dessvärre blev dessa instrument, som framför allt byggdes i Tyskland, inte särskilt populära. Tilläggen innebar förstås att de blev dyrare, och således hamnade de närmare cembalon – överklassinstrumentet. I mitten av 1600-talet hade klavikordet kostat ungefär en fjärdedel av vad cembalon gjorde. Ändringarna gjorde att den skillnaden minskade avsevärt.

Runt 1820, i början av romantiken (då orkestrarna blev större och musiken allt mer krävande), så fick klavikordet till slut helt ge vika för pianot. Under resten av 1800-talet kunde man knappt påträffa ett exemplar. Under 1900-talet byggdes det däremot nya instrument, för att kunna framföra äldre musik på ett mer autentiskt maner.

Musikstycken skrivna för klavikord: Bland de allra tidigaste verken hittar vi Hugh Astons Hornepype (dans från 1531) och Intavolatura nova di varie sorte de balli (1551). Under 1700-talet komponerade flera kompositörer för tangentinstrumentet, däribland C. P. E. Bach (1714-1788), Christian Neefe (1748-1798) och Friedrich Rust (1739-1796). Den sistnämnda skrev stycken där klavikordets roll var att framföra specialeffekter, exempelvis genom att slå direkt på strängarna istället för att använda tangenterna. Samma teknik har använts av 1900-talskompositörer såsom John Cage, fast då för pianot  förstås.

Detta är instrumentartikel nummer 41Musik-instrument.se (publicerad 24 juli 2010).

Kanske skulle en artikel om celesta också intressera dig?

Gå tillbaka till avsnittet Klaverinstrument på Musik-instrument.se!

  • Källförteckning