Oboe – den lille stämtonstagaren

För er som upplevt en konsert med symfoniorkester vet att det första man hör av orkestern är en ensam ton, som följs av att hela orkestern stämmer in i samma ton. Den ton som ensam får ljuda i två sekunder inför den förväntansfulla publiken är ett ettstruket a på frekvensen 440 Hz, och spelas av en oboe. Det diskantrika träblåsinstrumentet har alltså uppgiften att ta stämton i orkestern, men det är långt ifrån det enda den är kapabel till! Namnet kommer från franskans haut bois som betyder “högt trä” (högt som i ljudstarkt, olikt den fysiska definitionen). Som namnet antyder är oboen mycket genomslagskraftig, och får därför inte sällan en framträdande roll i orkesterstycken.

Vill du köpa oboe? Bläddra lite längre ner på sidan för att ta del av tips och förslag.

Oboe

Hur fungerar den?

Oboen är inte ett instrument man börjar spela som femåring. Att få den att låta bra kräver ett stort lufttryck och rätt balans. Oboen tillhör gruppen träblåsinstrument som har dubbla rörblad, vilka består av vassdelar som bundits ihop. De många klaffarna används för att justera tonhöjd genom att ändra form och struktur på hålrummet inuti instrumentet, som är borrat som en kon.

Omfång:

bb–a3 (vad innebär detta?)

En oboe har liksom tvärflöjten ett tonomfång på ca tre oktaver, men ska man skriva en oboe-stämma bör man tänka på vissa saker. I oboens lägsta register, det vill säga runt nyckelhåls-c, så låter den betydligt grövre än i högre oktaver och denna klang är inte alltid önskad i ett orkesterstycke. De allra högsta tonerna i oboens omfång kan vara väldigt svåra att spela, och lyckas man som musiker riskerar klangen ändå bli väldigt begränsad. Oboen låter allra bäst när den får hålla sig i eller intill den tvåstrukna oktaven, det vill säga i mitten av dess tonregister.


Historia i korthet

Namnet “oboe” ska uttalas på franskt manér, vilket innebär att den andra stavelsen är betonad och uttalas som svenskans “Å”. Detta eftersom det är ett franskt musikinstrument. Oboen uppkom under 1600-talet, det vill säga under barocken, och har använts flitigt även i de efterföljande musikepokerna. Mer historia hittar du i fördjupningsdelen.

Musiktips

Rossini skrev ett väldigt fint oboestycke där han tar väl hänsyn till oboens förmågor och brister samtidigt som han på ett elegant sätt ger utrymme för instrumentets lekfullhet. Här kan du lyssna till det stycket, som går i C-dur.

Köpa oboe?

Att köpa oboe begagnat må inte vara lika enkelt som att köpa exempelvis fiol second hand, men är samtidigt naturligtvis inte omöjligt. När det gäller köpa nytt finns det betydligt fler, om än inte billigare musikinstrument, men Thomann erbjuder som vanligt många olika prisklasser.

Thomann oboer

Blocket – begagnade oboer till salu!

Fördjupning

Oboe är som ord lite roligt eftersom det egentligen inte är något annat än engelsmännens försök att göra ett engelskt ord av ett franskt. Mycket få engelskmän uttalar hautbois som det ska uttalas trots denna direkt fonetiska översättning. Den första oboen uppfanns som tidigare nämnt under 1600-talet men ingen vet idag vem som var upphovsmannen. Det som är känt är att den spelades flitigt i Paris i början av 1670-talet, då den upptäcktes, och hade spridit sig till alla större europeiska städer inom det kommande decenniet. Att oboen snabbt blev mycket populär råder det inga tvivel om. Ett klassiskt citat av den engelske kompositören John Banister (1630-1679) lyder som följer (ungefärlig översättning): “Den oimiterbara, charmerande, ljuva klangen hos en oboe…” En av de första kompositionerna där det faktiskt fanns en egen notrad för oboe var Robert Camberts opera Pomone (1671). Henry Purcell (1659-1695), en av Englands största kompositör genom tidigare, blev mycket förtjust i oboe, och skrev för instrumentet i alla sina större verk.

En föregångare till oboen var skalmejan, som till skillnad från sin efterträdare bara bestod av en del. En oboe har tre sammanfogade “sektioner” och betydligt fler klaffar och reglerande mekanismer än en skalmeja. Kompositörer märkte också snabbt vilken vacker klang oboer kunde bilda tillsammans med stråkar. I orkestersammanhang får oboen ofta dubblera fiolernas stämma, antingen på samma tonhöjd eller en oktav under.

Visste du att…

…Mozart skrev en oboe-concerto i C-dur, trots att det skule dröja så långt som till 1900-talet innan instrumentet på allvar etablerade sig som soloinstrument?

…Det någon gång i början av 1700-talet skapades en variant av oboe känd som oboe d’amore? Denna var utrustad med en något utbuktande, eller “svällande” ände, som gjorde att luftflödet kunde expandera innan tonen frigjordes, vilket gav instrumentet en litet annorlunda klangfärg. J.S. Bach skrev för oboe d’amore (sv. “kärleksoboen”) i Johannespassionen (1723). Det var dock svårare att spela oboe d’amore än vanlig oboe rent tonhöjdsmässigt, och under mitten av 1750-talet började den så smått försvinna. Den har senare använts lite här och där i olika klassiska verk, men blev aldrig riktigt någon världshit.

Detta är instrumentartikel nummer 5Musik-instrument.se (publicerad 31 juli 2009).

Kanske är du också intresserad av klarinetten eller av engelskt horn?

Gå tillbaka till Blåsinstrument på faktasidan Musik-instrument.se.

  • Källförteckning