Ofikleid: 1800-talets tuba

Ofikleid är ett bleckblåsinstrument som utvecklades och patenterades under 1800-talet. Det finns ett antal varianter av ofikleid, däribland altofikleid och basofikleid. Ofikledien är en utveckling av serpenten, ett annat bleckblåsinstrument som var populärt under barocken och klassicismen. Serpenten ansågs svårspelad, och man ville även förbättra klangen. Ofikleid tillhör i sin tur instrumentfamiljen klaffhorn, där den är det största instrumentet. Jean Hiliaire Asté tog patent på klaffhornen år 1817, och ofikleiden färdigställdes och patenterades av samme man år 1821.

Under romantiken, som drog igång ungefär i den vevan, utgjorde ofikleiden ofta en viktig del av bleckblåssektionen i orkestern.

Ofikleid

Hur fungerar den?

Namnet betyder just “serpent med klaffar”, och dagens ofikleid innehåller 11 eller 12 klaffar. Dessa finns för att på bästa sätt förkorta eller förlänga vibrationernas (från den inblåsta luften) medium, så att tonhöjden justeras. Tyvärr har inte Musikinstrument i nuläget erhållit rätten att publicera en bild på en riktig modell av instrumentet. Ofikleider stäms på lite olika sätt beroende på variant; en altofikleid stäms exempelvis ofta i F, medan basinstrumentet ofta stäms i C eller B.

Historia

Ofikleidens tid som viktig del av orkestern var tyvärr mycket kort. I mitten av 1800-talet, bara ett par decennier efter att Asté fått patent på sin uppfinning, ersattes den ganska omgående av den nya tuban. Därför är musiken som finns skriven för ofikleid nästan uteslutande från första halvan av 1800-talet. Kompositörer som Mendelssohn, Schumann och Wagner komponerade alla för instrumentet.

Musiktips

I det här klippet har vi chansen att få oss en inblick i hur ofikleiden är som instrument, och kanske kan man ana varför den inte blev särskilt långlivad. David Guerrier inleder med att säga att när man spelar ofikleid ska man undvika de höga tonerna som låter som vilda djur, samt de mittersta tonerna som inte riktigt finns (och är överallt på samma gång), och helst också de lägsta tonerna som är väldigt svåra att intonera. Han lägger dessutom till att ofikledien faktiskt är ett ganska fult instrument utseendemässigt.

Köpa ofikleid?

Att hitta en ofikleid är mycket svårt. Kontrabasofikleiden, som var den tredje vanligaste varianten, finns nu bara kvar i fyra kända exemplar (alla utställda på museum). Om någon mot förmodan vet var man kan införskaffa sig en får man gärna tipsa sidan.

Detta är instrumentartikel nummer 86Musik-instrument.se (publicerad 7 november 2010).

Gå tillbaka till avsnittet Blåsinstrument på Musik-instrument.se.

  • Källförteckning