Säckpipa – inte bara en skotte

Varifrån kommer säckpipan? De flesta vet nog vad de automatiskt skulle svara, eller åtminstone tro. Säckpipan har ju som bekant länge förknippats med de skotska högländerna. Vad man då inte vet är att säckpipor spelades i Egypten runt 4000 f.kr. och är således över 6000 år gamla. En säckpipa har mycket distinkta karaktärsdrag och den tillhör de musikinstrument som även de som kallar sig omusikaliska brukar lyckas identifiera. Det finns dessutom en svensk säckpipa, vilket inte alla känner till. Säckpipan har genom tiderna använts mycket i både marschmusik och folkmusik och vi ska ta en närmare titt på hur den ser ut.

På senare tid har det också tillkommit ett litet extraavsnitt för den som vill fördjupa sig lite.

Säckpipa

Hur fungerar den?

Först och främst delar vi in säckpiporna i olika grupper. Det finns dels säckpipor som används tillsammans med enkelt rörblad. Dessa är de cylindriskt borrade säckpiporna. Sen har vi de som används tillsammans med dubbla rörblad. Dessa är de koniskt borrade säckpiporna. För att få in luften i systemet gäller det att man blåser in luft via en blåsbälg, alternativt via en mundocka. Sedan, vilket är uppenbart på bilden, finns det ju mer än ett ställe där luften kan blåsas in. Utseendet varierar från säckpipa till säckpipa, men för att ta den klassiska skotska höglandssäckpipan som exempel så har den: 1 “munpipa“, 1 “melodipipa” 2 tenorborduner samt 1 basbordun. Munpipan finns till för att luften ska komma in i systemet och är den minsta av piporna. Den pipan som på bilden är vänd neråt är melodipipan, vilken man måste lära sig att kombinera med trycket man applicerar på säcken, då det också avgör tonhöjden. Bordunpiporna bidrar med något lägre toner för support (borduntoner). Säcken måste under spelandets gång ständigt matas med mera luft för att inte säckpipan ska låta oren, åtminstone inte mer än den redan gör.

Omfång:

Med tanke på hur otroligt många varianter på säckpipor det finns (svensk säckpipa, fransk Bechonnét, tysk Schapperpfeiff, irländsk Uilleann pipe, italiensk Chiaramedda och Zampogna, ungersk Duda etc.) är det inte relevant att ange ett specifikt omfång för säckpipan. Vanligen rör det sig om ungefär en och en halv oktav.


Det räcker med att minnas att alla säckpipor har bordunpipor som levererar låga toner och melodipipor som levererar lite högre toner. Värt att veta dock: i händerna på en skicklig musikant kan en irländsk Uilleann ta toner inom ett omfång av hela tre oktaver. Säckpipor ska med andra ord långt ifrån underskattas i sina tonframbringande förmågor.

Historia

Som ovan nämnt föddes den första säckpipan för över 6000 år sedan, och med tanke på hur länge den överlevt måste den ha en omfattande historia. Man tror att det absoluta ursprunget är någonstans i Mellanöstern men detta finns det oenigheter om. Vad man är desto säkrare på är att säckpipan var ett populärt hovinstrument på 1600-talet och 1700-talet, samt att den under hela medeltiden var ett vida använt folkinstrument. I skotsk marschmusik och i svensk folkmusik återfinns den idag. Bland annat, ska det sägas.

Musiktips

Givetvis känns det helt rätt att leverera ett klipp med den skotska höglandspipan, varande urtypen för en säckpipa (om inte litterärt, i alla fall kulturellt). Scotland the Brave är den absoluta klassikern och det länkade klippet innehåller en hel del intressanta variationer. Lägg därtill märke till icke-variationerna, det vill säga borduntonen, som är densamma i hela stycket.

Köpa säckpipa?

Det är inte överdrivet enkelt att hitta bra ställen att köpa säckpipa på, men ofta finns det ett urval bra säljannonser för begagnade sådana. Vad den svenska säckpipan beträffar så lever utformaren fortfarande. Kanske vill du att han personligen ska skapa din säckpipa?

Blocket – säckpipor till salu!

Leif Eriksson säckpipor

Fördjupning

Ett klassikt ordspråk lyder: “Tolv högländare och en säckpipa skapar uppror”. Det vittnar inte bara om skottarnas eviga och outtröttliga frihetskamp, men också om säckpipans enorma folkvärde. Den skotska höglandspipan har en ovanligt stark och genomträngande ton, och dessutom en ovanligt lång munpipa som gör att spelaren kan stå rak i rygg utan att behöva böja sig något (viktigt för stoltheten). Det är också en sanning att Skottland har den idag mest aktiva säckpipescenen, och skotska pipor exporteras kontinuerligt till länder som Frankrike och Indien. Många historiker är av uppfattningen att det var romarna som tog säckpipan till Skottland.

På Irland hade man länge en krigssäckpipa, som dessvärre började ersättas av den skotska höglandsvarianten under 1700-talet. Under 1900-talet började en ny variant tillverkas, baserad på den äldre, men betydligt mer utvecklad. På grund av sin komplexa konstruktion har den till och med kommit att kallas “den irländska orgeln”.

En historisk säckpipa av stor betydelse under barocken var musette – en fransk variant. Den användes som hovinstrument för att ackompanjera danser. Dessvärre fick den gå till historien vid franska revolutionen, då ett sådant snobbinstrument inte riktigt passade längre.

I södra Italien och på Sicilien är zampogna – en variant utrustad med två borduner – ett mycket vanligt folkinstrument. I Neapel under jultider spelar zampognari – en liten grupp om två säckpipister – serenader till den nyföddes ära.

Vidare, i Östeuropa, finns det en kolossal mängd varianter som används aktivt inom folkmusiken. I Polen hittar vi dudy och dudy zywieckie, den senare av vilka är ett särskilt populärt soloinstrument. Därutöver har vi Tjeckiens kozial (också kallade “bröllopspipor”); Kroatiens och Bosniens diple, som förknippas med alla möjliga festliga utomhustillfällen; samt Ungerns duda, vars fingerhål möjliggör modulationer av många olika slag.

Till och med i Indien hittar vi säckpipor, i form av exempelvis masak, en av de enklaste varianterna. I södra Indien kunde man länge påträffa bajana scuti, som användes inom rituell musik. I mitten av 1800-talet tog emellertid harmoniet över säckpipans roll.

Visste du att …

… fram till 1800-talet hade ingen musik alls skrivits för höglandspipan (skrivits som i “skrivits ned”)? Under alla århundraden har folkmelodier gått i arv muntligt, och bara muntligt.

Detta är instrumentartikel nummer 30Musik-instrument.se (publicerad 13 februari 2010).

Lär dig också om orgeln här på sidan!

Gå tillbaka till avsnittet Blåsinstrument på Musik-instrument.se.

Musik-instrument.se använder cookies för att förbättra din upplevelse av sidan. Mer info

På den här sidan används cookies för att ge dig en så bra surfupplevelse som möjligt. Genom att fortsätta använda den här sidan utan att ändra dina cookie-inställningar, eller genom att klicka på "OK, stäng denna ruta!" nedan så accepterar du detta.

Stäng