Spela instrument – guide till att lyckas

Gång på gång har jag tjatat här på sidan om vikten av att lära sig spela instrument. Helst från tidig ålder. När man är liten lär man sig betydligt snabbare än när man är vuxen. En artikel jag läste för länge sedan när jag bodde i Bratislava, Slovakien, nämnde två aktiviteter som enligt statistik bidrog till bättre skol- och universitetsresultat i framtiden.

1. Löpning – i synnerhet långa distanser

2. Instrumentspel

Varför nu detta? Jo, det har och göra med när i utvecklingen man börjar testa sin självdisciplin. För att bli duktig på långdistanslöpning krävs det onekligen att man disciplinerar sig. Och det att spela ett instrument kräver ofta ett helt annat ansvar än skolan gör. Under sina första skolår är tiden man måste ägna åt hemläxor en ringa bråkdel av den tid skolan faktiskt tar. På det viset är instrumentlektionerna mer som universitetsstudier. Kanske får man en 20-minuters lektion i veckan, och sedan förväntas man öva i åtminstone ett par timmar på egen hand. De som lär sig ta det ansvaret har alltså goda förutsättningar att lyckas på andra håll i livet.


Nu är det ju så att alla inte får eller tar chansen att lära sig spela ett instrument vid en ung ålder. Många inser först i de sena tonåren att de så gärna skulle vilja kunna spela ett särskilt instrument. För andra kommer den känslan inte förrän i pensionärsåldern. När man kommer igång sent så är man medveten om sin nivå och sin utveckling på ett annat sätt än när man är sju år gammal. Man lär sig dessutom inte riktigt lika snabbt hur mycket man än vill. Jag själv, som spelar piano, tog inte särskilt många lektioner under mina skolår, och har nu börjat igen som 20-åring. Efter en tids spelande har jag kommit underfund med vilka som är de bästa sätten att “närma sig” instrumentspelande när man är någorlunda vuxen och fullt självmedveten. Följande tips vänder sig således till de som valt att börja spela instrument själva (ingen mamma inblandad), och som känner sig ha åldern inne för att kunna ta till sig av dem.

Spela instrument - lyra1. Låt dig inte slås ner av att det inte låter så bra. När man är äldre och har ett mer tränat musiköra kommer man snabbt som nybörjare eller nystartare att inse att det inte låter så jättebra när man spelar. Kanske känner man någon som är betydligt yngre, men som spelar på en mycket högre nivå. Det första man måste slå ur sig är tanken att man måste “prestera” direkt.

2. Rekommenderar din lärare de enklaste övningarna, förkasta inte det. Många som börjar på nytt (eller från början) vet precis vad de vill ha ut av sin pianoträning och blir ofta frustrerade när de behöver göra basala, löjliga övningar istället (såsom enkla skalor eller etyder för pianospelare). Glöm inte att dessa övningar utgör nödvändiga byggstenar i din utveckling, och gör du dem ordentligt kommer allt flyta på mycket bättre när du väl börjar spela det du verkligen vill.

3. Det handlar inte bara om repetition, repetition, repetition. Det här var det främsta misstaget jag själv gjorde när jag började spela piano på nytt. Jag var fastnålad i filosofin “repetera, repetera och repetera så kan du det snart”, som rekommenderas lite för mycket av lärare av olika slag. Så enkelt är det inte, och du kommer efter ett tag att inse att du faktiskt behöver väldigt lång tid på dig att lära ett stycke om du inte försöker arbeta metodiskt. Då blir det tråkigare att spela. Lite som att stå och trampa vatten. Lyssna alltid väldigt noga till vad din lärare säger och ta gärna anteckningar. Använd sedan dessa instruktioner till att utveckla en metod som passar dig personligen. Ofta handlar det om att börja spela ett stycke väldigt, väldigt långsamt och redan från början se till att få alla fingertekniker rätt, och ta hänsyn till förtecken och artikulationer i musiken. Börjar du för snabbt kommer det bli svårt för dig att rätta till eventuella misstag, för att du upprepat dem så pass många gånger.

4. Glöm “Lär dig spela stycket först, så tar vi tekniker, dynamik med mera sen”. Det finns en del lärare som fortfarande kör på den här filosofin. Som jag skrev i förra stycket – ignorera aldrig förtecken och tekniker bara för att du kan stycket dåligt. Det kommer bara ta längre tid för dig att lära dig då.

5. Se till att ha något att spela för! Samtidigt som man inte ska lida av tvångstanken att man måste prestera och bli bäst så är det en bra idé att skaffa sig något som ger en den där extra motivationen. Vill man inte spela på en lunchkonsert så kanske man kan bestämma sig för att uppvakta sin kära med en liten sång, eller spela ett Mozart-stycke för Farmor på hennes 80-årsdag. Bara så att man slipper ställa sig frågan: “Men varför spelar jag, egentligen?”

Om man vill lära sig att spela instrument på det bästa, snabbaste och säkraste sättet så hjälper det att ha hjärnan med sig från början. Det kan låta som fel teknik om man mest är ute efter att “lattja lite och förhoppningsvis bli bättre”, men jag har kommit underfund med att det känns betydligt mer lattjo om man tar till någon sorts metod. Är lite smart, sådär!

  • Källförteckning