Tenor – den högsta herrstämman

Tenor är den högsta mansstämman inom sång om man inte räknar kontratenor, där mannen sjunger i falsett. Ordet tenor kommer från latinets “tenore” som betyder ungefär “fasthållare”. Ordet tenore användes under renässansen för musikkonceptet “cantus firmus” – en stämma inom polyfonisk sång som presenterar ett melodiskt motiv som sedan upprepas av de andra stämmorna och är grundtemat för stycket. “Cantus firmus” sjöngs ofta av den högsta mansstämman, som således blev tenorerna. Termen tenor förekommer både inom körsång och inom solosång. I körer delas tenorer ofta upp i förstatenor och andratenor (där förstatenor är högst). Därutöver finns nämnda kontratenor, som i själva verket sjunger altstämman i klassiska verk.

En av världens genom tiderna mest berömda tenorer var svensk. Jussi Björling turnerade världen över och gjorde särskild succé på Metropolitan Opera House i New York. Den sång som kanske främst förknippas med honom är Till havs. En annan världsberömd tenor – Luciano Pavarotti – fick en gång frågan under en intervju om han jämförde sig själv med Jussi Björling. Italienaren ska då ha svarat “Please …I’m only human!” (sv. “Snälla, jag är bara mänsklig”).

tenorTermen tenor används även för instrument som har ungefär samma omfång som den mänskliga tenorrösten. Ett exempel är “tenorsaxofon”. En tenor har ett omfång på ungefär två oktaver, och är enligt The Essential Dictionary of Orchestration ungefär lilla c till tvåstrukna c (c-c2). Detta är alltså från c under nyckelhåls-c till c över nyckelhåls-c. Detta är det gällande omfånget för en solotenor – för en körtenor rör det sig sällan om så pass höga toner som c i tvåstrukna oktaven, men en körtenor som inte har genomgått samma soloträning som en solist kan också ofta sjunga lägre än lilla c. Inom den klassiska musiken brukar tenorstämmorna hålla sig under ettstrukna g, även om ettstrukna a förekommer en del. Vad innebär allt detta? Se Musikinstruments sida om tonomfång!

Tvåstrukna c kallas i tenor-sammanhang för höga c, och jämförelser gör ofta beträffande vilken tenor som kan sjunga denna ton med mest virtuositet och övertygelse. Här är ett klipp där ett större antal tenorer sjunger höga c ur Puccinis världsberömda aria Che Gelida Manina från La bohème. Klippet ljuger dock lite – alla tenorer går inte hela vägen upp utan vissa sjunger transponerade versioner. Inom pop- och rockmusiken är det dock inte ovanligt att sångare skriker högre toner än tvåstrukna c. I Jesus Christ Superstar sjunger exempelvis Jesus ett tvåstruket e i tempelscenen (1.51).

Det finns olika typer av tenor. Om man bortser från kontratenor brukar man göra skillnad på lyrisk tenor och dramatisk tenor. En lyrisk tenor har en klang som ofta beskrivs som lätt och flödande, där den främsta styrkan ligger i mittenregistret, och övergångarna mellan bröströstregister och huvudröstregister är smidig och friktionsfri. En dramatisk tenor saknar de superhöga tonerna som en lyrisk tenor ofta besitter, men kan frambringa betydligt mer styrka och kraft i de högre regionerna, och klangfärgen kan beskrivas som tyngre och mäktigare än hos en lyrisk tenor. Jussi Björling är en typisk dramatisk tenor. Han gjorde sig inte känd för att kunna sjunga de absolut högsta tonerna, men den volym han kom upp i var fascinerande.

Artikel publicerad den 20 juli 2011

Gå tillbaka till Sjunga – ett avsnitt om sång.

  • Källförteckning