Triangel

Den lilla idiofonen som givits namnet triangel ser inte särskilt mycket ut för världen. Kanske är den inte heller särskilt mycket för världen, triangeln, men visst har den en trivsam klang? Triangeln tillhör kategorin instrument som inte kräver år av övning för att man ska bemästra dem. Den komplexa konstruktionen skapades på 1500-talet och hålls ofta i en större ögla av något slags snöre. Detta eftersom man tenderar bli ganska besviken på triangels klang när man håller direkt i den och försöker spela. Dagens triangel görs nästan alltid liksidig, men det var faktiskt så att de första trianglarna oftast bara var likbenta.

Hur fungerar den?

Som bilden visar är en triangel oftast inte helt sluten (detta gäller inte den geometriska triangeln, skriv det inte på matteprovet). Detta gör att den ringande ton som uppkommer när man slår an instrumentet med metallpinnen inte behöver vara bestämd, utan det finns vissa möjligheter att ändra tonhöjden en aning genom att öka eller minska vibrationsytan.

Omfång:

Triangels omfång brukar, trots att det är möjligt att ändra dess frekvens, benämnas som entonigt.

Historia

Sedan denna lilla idiofon gjorde sitt intåg i historien har den använts en hel del i klassisk musik. Instrumentet kan urskiljas i både Mozarts och Beethovens musik, och sedermera också Wagners. Det berömda temat som inleder Henry Mancinis filmmusik till Rosa pantern använder sig också av triangel, och John Deacon brukade spela triangel under Queens konserter.

Musiktips

Lyssna till just Henry Mancinis fantastiska musik till Rosa pantern här. Glöm inte att notera huvudinstrumentet!

Köpa triangel?

Jag tror inte att jag behöver presentera några webbutiker här. Köpa triangel kan du ofta göra på den lokala musikaffären för en mindre summa. Annars kan den köpas lite varstans.

Detta är instrumentartikel nummer 52 på Musik-instrument.se (publicerad 2 augusti 2010).

Läs också om xylofonen, en annan idiofon!

Gå tillbaka till Slagverk – en instrumentfamilj.