Vevlira – tidigt stränginstrument

De tidiga instrumenten har i mångt och mycket försvunnit från bruk bland allmänheten, eftersom de utvecklats i nyare, “bättre” former. Vevliran är ett sådant instrument, men under de senaste 50 åren har det funnits en vilja att återskapa de äldre instrumenten, för att åstadkomma så genuina tolkningar av tidig musik som möjligt. Det är därför inte helt otänkbart att få syn på en vevlira bland en grupp gatumusikanter eller i ett skyltfönster!

Grundkonstruktionen för en vevlira är ganska speciell, så ta en noggrann titt på avsnittet “hur fungerar den” nedan! Vevliran är så pass gammal så att rentav medeltiden brukar omnämnas som dess storhetsperiod.

Vevlira

Hur fungerar den?

En vevlira är utrustad med en sorts stråke i form av ett hjul som drivs av en spak, och därutöver ett antal tangenter. Handtaget till den lilla spaken syns tydligt på bilden till vänster, likaså skruvlådan högst upp. Vevliran har både melodisträngar och bassträngar (borduner – ljuder med en konstant ton). Den mekaniska vevfunktionen gör det möjligt att spela flera toner samtidigt på ett sätt som är svårt att åstadkomma på exempelvis en fiol.

Omfång:

Det är svårt att ange ett omfång för vevlira, eftersom den, om man får uttrycka det så, kunde ta lite toner “här och där”. Omfånget för melodisträngarna skiljer sig mellan olika varianter av vevlira, t.ex. fransk (Auvergnat) och ungersk, där omfånget i båda fallen ligger på två oktaver, men ligger en liten ters högre för den franska varianten. Därutöver hade vissa vevliror borduner som var kapabla att spela både grundton och kvint i fler än en oktav, medan vissa bara hade en bordunton.

Historia

Genom åren har vevliran, som förekom redan på 900-talet, varit väldigt populär inom folkmusiken, eftersom det inte varit ett av de dyrare instrumenten. Under sen medeltid och under renässansen spelades den allra mest. Namnet “vevlira” har en bakgrund som är nämnvärd, eftersom instrumentet, innan så sent som 1967, bara kallades “lira”. Termen vevlira myntades av musikvetaren Jan Ling då.

Musiktips

Mycket bra möjligheter att lyssna till vevlira ges på Youtube, och en av de bästa hittar du här! Lägg särskilt märke till hur tangenterna används.

Köpa vevlira?

Tips om bra butiker som säljer vevlira saknas på sidan. Har du något tips? Tveka inte att dela med dig!

Fördjupning

Vevliran, får man säga, har ett betydligt festligare namn på engelska – hurdy-gurdy. De allra tidigaste varianterna – från 900-talet – användes i kyrkor och kloster och kallades för organistrum. De tidiga exemplaren kunde vara ganska stora – upp till två meter i längd. Vevliran var ett utmärkt som sångackompanjerande instrument, eftersom dess stoppmekanik gjorde att tonhöjden föreföll så gott som fläckfri. En nackdel var att instrumentet inte kunde spela särskilt snabbt.

Vid 1300-talets början hade vevliran blivit mycket mindre, och kunde nu spelas utan problem av bara en musiker. Den hade också ett större omfång, och kunde spelas mycket fortare än tidigare. Spelmän kunde bära runt på instrumentet i en rem runt halsen, och i synnerhet förknippades det faktiskt med blinda och fattiga musiker. Namnet “hurdy-gurdy” dök upp för första gången år 1749.

Vevlirans storhetstid var just under 1700-talet, och mer exakt i 1700-talets Frankrike. Det fick namnet vielle, och räknades med bland symphonie-instrumenten (vilket visserligen inte var så enormt fantastiskt, eftersom denna utmärkelse erhölls av alla instrument som kunde spela två eller fler toner samtidigt). Oavsett vad så hade instrumentet status, och blev snart ett hovinstrument. Många kompositörer, däribland Charles Baton, skrev flera sviter för vevliran. Henri Baton, Charles far, tog sig dessutom tid att designa om den och göra den mer mångsidig. Dessvärre kom ju förstås instrumentet därmed att förknippas starkt med aristokratin, och sådana instrument mådde inte särskilt bra under Franska revolutionen. Dess popularitet försvann, och fort gick det.

Idag byggs och spelas stränginstrumentet, som tidigare nämnt, främst av entusiaster som vill återskapa äldre musik på ett så autentiskt maner som möjligt.

Detta är instrumentartikel nummer 69Musik-instrument.se (publicerad 27 augusti 2010).

Läs också om nyckelharpan, eller kanske om harpan!

Gå tillbaka till avsnittet Stränginstrument på Musik-instrument.se!

Musik-instrument.se använder cookies för att förbättra din upplevelse av sidan. Mer info

På den här sidan används cookies för att ge dig en så bra surfupplevelse som möjligt. Genom att fortsätta använda den här sidan utan att ändra dina cookie-inställningar, eller genom att klicka på "OK, stäng denna ruta!" nedan så accepterar du detta.

Stäng