Viola – stråkarnas alt

Viola, också kallad altfiol, är större än fiolen och har därför också ett aningen djupare register. Utöver detta har violan, olikt sin mindre släkting, oftast en ganska diskret roll i symfoniorkestern. När fiolen får briljera med melodier och livliga slingor får violan ofta nöja sig med att ackompanjera (kort och gott spela någon/några av ackordets toner). Däremot ligger det i tiden att bryta traditionerna och allt fler av de tidigare mest ackompanjerande instrumenten ges utrymme att träda fram i moderna stycken, däribland violan. Hur violan fungerar och vad denna altfiol har för historia förtäljer artikeln utförligt, så fortsätt läsa!

Längst ner hittar du också köptips, och en fördjupningsdel för den extra intresserade.

Viola

Hur fungerar den?

Nerifrån och upp har violan först en kropp, sedan en hals, och därefter en skruvlåda. Den tillhörande stråken, som är aningen grövre och större än fiolens, används givetvis för att sätta strängarna i vibration. Kroppen på en viola är vanligtvis runt 40cm lång. Violan placeras under hakan och trycks mot violastens (altviolinistens) hals. Högerhanden håller i stråken och vänsternhanden reglerar strängarnas längd för att åstadkomma olika tonhöjder.

Omfång:

c–e3 (vad innebär detta?)
Violans omfång börjar med lilla c, vilket är en kvint lägre än fiolens lägstaton. Lilla c är därför också tonen den lägsta strängen stäms till. Efterkommande strängar stäms i tur och ordning till Lilla g, ettstrukna d, och ettstrukna a. Violan har en unik klangfärg som inte går att ta fel på. Detta beror på resonanslådan som måste utformas på ett lite annorlunda sätt än övriga stråkinstrument så att violan inte ska bli för otymplig för att spelas som en fiol.

Historia i korthet

Violan påstås vara aningen äldre än fiolen, och utvecklades från äldre stråkinstrument som gambor och fiddlor. Tidigt insåg kompositörer dess värde när det gällde ackompanjemang och den har använts för både alt- och tenorstämmor under århundradena. Instrumentet fanns med i de tidigaste barockorkestrarna i början av 1600-talet. Mer historia hittar du längre ner på sidan!


Musiktips

Robert Schumanns “Märchenerzählungen” (Fairy Tales, op. 132) är för viola och piano. Det är dessutom mycket vackert och för tankarna till vackra, ungdomliga miljöer. Här kan du lyssna till när altviolinisten Yuri Bashmet spelar stycket tillsammans med Mikhail Mutian på piano.

Köpa viola?

Om än inte lika enkelt som att köpa fiol begagnat, så går det att fynda viola secondhand, och Blocket och Tradera är det alltid värt att kolla på. Thomann har hundratals artiklar i kategorin violiner/violor och vill du köpa ny viola så går det säkert att hitta ett bra alternativ där.

Thomann violor

Blocket – begagnade violor

Fördjupning

Albert Lavignac (1846-1916) sade en gång att (ungefärlig översättning) “violan är en filosof, sorgsam och hjälpsam; alltid redo att ge stöd och assistans åt andra, men ovillig att själv stå i centrum”. Vad han får fram här är violans roll i orkestern. Violan får ofta både dubblera eller lägga stämmor åt en melodi, och bara leverera långa ackordtoner. Vad Lavignac inte riktigt får fram är hur ofta violan med sin klang faktiskt får agera soloinstrument. Däremot är viola-solon ofta meditativa, lugna och reflekterande i sin natur. Måhända anar vi någon sorts motsträvighet där. Den åsiktsrike Wagner var av åsikten att viola bara spelas av tidigare potentiella violinister som var för svaga för att “nå ända fram”, eller av gamla träblåsinstrument-spelare som en gång i tiden bekantat sig med fiolen och som återvänt till stråkarna för att lungorna inte längre räckte till. Turligt nog delar inte många den gode Wagners åsikter i det ärendet idag.

Många är av uppfattningen att även om Wolfgang Amadeus Mozart var en av de största genom tiderna och skrev fullkomligt genialisk musik, så var han ingen riktig revolutionist. Mozart verkade i mitten av Wien-klassicismen, då periodens eleganta stil redan standardiserats av andra pionjärer, samtidigt som romantiken inte riktigt var i antågande ännu. Men Mozart var revolutionist på andra sätt, och bland annat i sitt nyttjande av musikinstrument. Före Mozart var vare sig klarinetten, valthornet, eller violan på något sätt några soloinstrument, men Mozart skrev concerti för alla tre! I exempelvis Sinfonia Concertante (1979) lät en 23-årig Mozart violan få en lika viktig roll som fiolen. Här började allt fler upptäcka violan och dess kvalitéer, och idag innehåller den klassiska repertoaren fantastiska stycken med viola som soloinstrument. B. Bartóks och W. Waltons viola-concerti är ett par av dessa.

Visste du att …

…År 1834 beställde kanske världens skickligaste violinist genom tiderna – Niccoló Paganini – ett violastycke av den franske kompositören Hector Berlioz? När så Harold en Italie anlände vägrade han dock spela det eftersom han inte fann det tillräckligt utmanande. Det gav honom inte chansen att på ett propert sätt demonstrera sin virtuositet.

Detta är instrumentartikel nummer 8Musik-instrument.se (publicerad 12 augusti 2009).

Läs också om de andra stråkinstrumenten i orkestern – fiol, cello, och kontrabas!

Gå tillbaka till avsnittet Stränginstrument på Musik-instrument.se!

  • Källförteckning