Har du tålamodet att bli pianist?

Det är frågan jag skulle vilja ställa mig själv idag. Om jag skulle försöka göra en enklare psykologiskt analys av mig själv skulle jag snabbt fastställa att jag har mycket god självdisciplin, men desto sämre tålamod. Olika fenomen, men de är relaterade, och motarbetar ofta varandra.

Jag har haft min fjärde pianolektion. Efter drygt två veckor kantade av förkylningar, sjukhusbesök, snöstormar och en rad muntliga presentationer kom jag inte lika väl förberedd som jag brukar (och då är jag även i vanliga fall oftast ganska missnöjd med hur förberedd jag visat mig vara). Vad detta ledde till under dessa sista dagar var att jag spelade helt utan tanke bara för att det var det som fungerade när jag var 14 (åtminstone som jag minns det), och för att jag så gärna ville visa att jag lärt mig något åtminstone. Så ska man inte göra. Även om man känner pressen så får man inte låta tålamodet tryta. Lär man sig den lugna, långsamma och metodiska inlärningstekniken så kommer den i sinom tid bli den snabba och effektiva.

Lektion 4 – 16/3-2013

Stycken:

“Saraband” – Debussy

“Invention i F-dur” – Bach

“Sånger utan ord, No. 7″ – Mendelssohn

Samma stycken som förra veckan. Eftersom vi ägnade så pass mycket tid åt att diskutera musik och pianospelande idag, så hann jag emellertid inte med att spela Mendelssohn, vilket jag är tacksam för.

Mitt största problem kan vara att jag ägnar för mycket tid åt att spela igenom det jag lärt mig bra, bara för att jag är så glad över att faktiskt ha lärt mig det. Som en följd kunde jag idag första sidan ur Bach-inventionen hyfsat bra, men var tämligen värdelös när jag skulle framföra den andra. Anledningen är att jag går tillbaka från början varje gång jag tagit mig till slutet, och inför den förra lektionen hade jag bara övat på den första sidan. Obalanserat och dumt. Och samma sak gäller Debussy-stycket.

De kommande veckorna ska jag jobba på ett nytt sätt. Jag ska i den mån det är möjligt inte börja från början med varje nytt stycke, utan kanske från mitten eller rentav några rader från slutet. Det kan få väldigt positiva psykologiska effekter när man sedan går tillbaka för att lära sig början, och sedan faktiskt kommer till en sektion man redan kan.

Vidare ska jag i ett tidigare skede börja spela med båda händerna, och se till att ta mig den tid jag behöver. Om jag så måste ägna tio sekunder åt att lista ut hur händerna måste förflytta sig inför nästa ackord i Debussy-stycket så får det ta den tiden – bara själva förflyttningen sker snabbt och med rätt fingersättning.

Detta kommer att kräva en hel del tålamod. Har jag det tålamodet? Det återstår att se.

Nej, förresten. Jag har det tålamodet. Det ska se till att ha!