Mendelssohns “Sånger utan ord”

Vidare på samma bana! Jag har nu haft min tredje lektion för terminen. Vissa stycken har jag lagt åt sidan, och ett nytt har tillkommit. Att arbeta med fem olika stycken inför en lektion visade sig vara lite onödigt ansträngande, och inte helt ultimat för utvecklingen. Därför ser det nu ut på följande sätt:

Lektion 3 – 26/2-2013

Stycken:

“Saraband” – Debussy

“Invention i F-dur” – Bach

“Sånger utan ord, No. 7” – Mendelssohn

Jag har alltså så gott som avslutat inte mindre än tre stycken från förra lektionen. Jag har visserligen fortsatt att spela Debussys “La fille aux cheveux de lin” ganska aktivt under de två senaste veckorna, men det är mest för att jag uppskattar det så mycket. Mozart har lagts åt sidan. Kanske återkommer jag till hans sjunde sonat. Troligen inte.

Veckans nyhet är Mendelssohns sjunde pianoverk ur Sånger utan ord (Lieder ohne Worte), som både är mycket vackert och erbjuder flera trevliga möjligheter. Först och främst är ackompanjemanget uppbyggt av arpeggion, vilket är något jag definitivt behöver bli bättre på att spela. Vidare fordras det att man spelar tretakt och tvåtakt över varandra med samma hand (höger som tur är) vid ett antal tillfällen. Detta har jag inte på långa vägar lyckats åstadkomma ännu, men förhoppningsvis kommer det väl med tiden.

Vad Debussys “Saraband” beträffar tror jag faktiskt min lärare var ganska imponerad av vad jag åstadkommit (detta hör till ovanligheterna). Jag måste emellertid fokusera mer på att få fram melodin, och inte spänna armen så mycket, framför allt när jag spelar parallella ackord med vänsterhanden. De brutna ackorden längst ner på första sidan måste ske snabbare och smidigare för att bättre flyta samman med högerhandens melodi. Detta har jag förvisso vetat om, men inte tagit mig tillräckligt med tid att lära mig

Framförandet av Bach gick inte så bra idag. Gång på gång spelade jag B istället för Bb, och jag har inte riktigt hittat den detaché-stil, som är så viktig när man spelar Bachs verk för klaviaturinstrument (tonerna slås an för hårt och blir mer staccato än detaché). Lite beror det dock på de noter jag hittade online. Publicisten tog sig lite väl stora friheter när det gäller att markera ut accentueringar och dylikt.

På det hela taget känner jag att jag måste vara mer effektiv när jag väl sitter vid pianot. Det är inte lätt eftersom jag gärna improviserar och komponerar vid instrumentet också, men för maximerad effekt måste jag skärpa till disciplinen ytterligare. Jag har två färre dagar att öva inför nästa lektion än inför denna.