Operation: bli en bättre pianist

Det var nu ett tag sedan jag publicerade ett inlägg här på sidan. Mestadels har det berott på ledighet och att jag inte själv aktivt umgåtts med instrumentalister i samma utsträckning som jag brukar. Oavsett vad har jag nu kommit igång med spelandet igen, och jag kläckte nyligen den briljanta idén att jag borde använda den här bloggen som en så kallad “learning log”. Om det finns någon bra svensk term vet jag inte.

Jag har gång på gång gjort min inställning tydlig – man bör uppmuntra barn att lära sig spela ett instrument så tidigt och så mycket som möjligt. Det går inte lika lätt och smidigt att lära sig när man är lite äldre. Jag som började spela igen vid 20 års ålder efter ett sex år långt uppehåll trodde att det skulle gå lika enkelt att lära sig som när jag var mindre. Enligt vad jag mindes var pianoläxan något man lärde sig rätt snabbt, och det var inget omfattande analysarbete.

Nu har jag gravis tvingats inse att det krävs mer. Jag måste analysera mer, jag måste tänka mer, jag måste vara mer koncentrerad, och vara mer kritisk. Samtidigt får alla dessa aspekter inte leda till att man blir för spänd, för då är det lätt att man börjar spela med hela armen istället för med fingrarna. Man får kramp i axel och underarm, och man blir allmänt deprimerad.

Jag har nu planerat in (och betalat för) fem lektioner under min vårtermin, som pågår fram till mitten av april. Att ha ytterligare ett par vore det ultimata, men det är inget som budgeten tillåter för stunden. Jag hade min första lektion i lördags, och tänkte härmed skriva lite om den. Vad spelade jag? Vad lärde jag mig? Vad fick jag för rekommendationer för vidare utveckling? Detta gör jag mycket för att få lite fason på mina övningstillfällen och göra dem mer effektiva, men förhoppningsvis kan det inspirera en och annan läsare också!

Lektion 1 – 26/1-2013

Stycken:

“La fille aux cheveux de lin” – Debussy

“Sonat i C-dur (No. 7)” – Mozart

“Invention i A-moll (No. 13)” – Bach

Kommentar:

Efter ett långt uppehåll var det mycket som återgått till gamla vanor. Spända axlar, kroppsvikt istället för armvikt, och överlag för lite kontroll över tangenterna. Svagare passager tenderade försvinna för mycket eftersom jag inte använde samma gripstyrka som jag egentligen borde ha utvecklat vid det här laget. Detta gällde i synnerhet Debussys “La fille” – där jag var alldeles för klen generellt sett. När jag ska få något att låta mer uttrycksfullt börjar jag ofta automatiskt att “dutta”. Detta är något som jag måste arbeta med.

Samma problem gäller Bachs Invention (eller vad de nu kallas på svenska). Min lärare rekommenderade till och med att jag skulle lära mig “fulspela” lite för starkt bara för att få till beslutsamheten i ljudet. Detta är något han aldrig rekommenderat förut, så han börjar väl bli desperat nu.

När det gäller Mozart måste jag fortsätta jobba så metodiskt som möjligt, och verkligen se till att ha tålamod med de oftast väldigt korta passager som jag aldrig tycks lära mig (troligen för att de är just korta – jag hoppar över dem gång på gång och spelar bara hela stycket istället).