Trasiga pianon

Sussex University, där jag för stunden läser, är inte det bästa universitetet i världen när det handlar om att utbilda sig till instrumentalist. Nu sökte jag visserligen dit främst på grund av mitt intresse för komposition och musikvetenskap (något som universitetet gör mycket bättre med bland annat fyra heltidsanställda, professionella kompositörer), men som hobbypianist vill man ju ibland ha tillgång till övningsrum där man kan musicera lite.

På Sussex finns sex övningsrum. I fyra av dessa står pianon som är så gamla och usla så att ögonen tåras när man spelar på dem. Två av rummen har bra, nya pianon. Om båda dessa rum är upptagna när man kommer är förstås dagen förstörd. Vidare har någon nu varit oförsiktig och brutal med ett av dessa bra pianon, så att ettstrukna ess förlorat sin förmåga att åter resa sig efter att man tryckt ner den. Försök spela Debussys La fille aux cheveux du lin utan ettstrukna ess. Det går inte.

Det är något alldeles särskilt bedrövande över att behöva sätta sig vid ett trasigt piano och öva. Pianolusten går liksom helt ur en. Som tur är kommer det två sprillans nya Yamaha-pianon nästa vecka.